Trots att sjukdomen diabetes varit känd i flera hundra år har man fortfarande inget komplett svar på vad som orsakar sjukdomen. Det finns inte heller något botemedel, utan hjälpen består i de mediciner och livsstilsförändringar som forskning hittills visat effektiva.
Viktiga årtal
3000 F kr – Man började förstå att sjukdomen fanns och försökte behandla den med exempelvis olika dieter.
100 E Kr – Aretaios beskriver för första gången diabetes på ett utförligt sätt och ger sjukdomen namnet Diabetes.
1674 – Mellitus läggs till i sjukdomsnamnet av Thomas Willis
1775 – Dobson visade att urinens söta smak berodde på socker.
1797 – John Rollo
1869 – Paul Langerhans upptäcker cellgrupper i bukspottskörteln som döps till Langerhans öar och som sen bland annat Eugene Opie upptäckte producerar insulin.
1889 – Två forskare, Oskar Minowski och Jospeh Von Mering upptäcker att bukspottskörteln har en viktig roll i regleringen av blodsockret.
1901 – Eugene Opie föreslår att det är i de Langerhanska öarna i bukspottskörteln ämnet som påverkar blodsockret finns.
1921 – Banting och hans forskarkollegor upptäcker Insulinet
1922 – Man kan för första gången testbehandla en sjuk patient och försöket lyckas bra
1923 – Nobelpriset i medicin går till Banting och McLeod för upptäckten av Insulin
1936 – Himsworth lägger fram en rapport som visar att det finns två olika typer av diabetessjukdomar, det som sen kom att bli typ 1 och typ 2.
1954 – Frederic Sanger får nobelpris för att ha beskrivit hur insulinet är uppbyggt på molekylnivå. Vilket var grundläggande för att man skulle kunna börja framställa syntetiskt insulin.
1956 – Första tabletten för patienter med diabetes typ 2
1966 – Man kan framställa syntetiskt insulin
1985 – Insulinpenna och insulinpump kommer ut på marknaden
Historien bakom namnet
Man tror att diabetes har drabbat människor i alla tider, även om det insjuknar allt fler i typ 2 varianten av sjukdomen idag. Däremot fick inte sjukdomen något namn förrän under antiken på 100-talet efter Kristus. Då kallade läkaren Aretaios sjukdomen för diabetes, ett passande ord som på grekiska beskrev sjukdomens tydliga symptom med stora urinmängder. Först år 1974 lades ordet mellitus till i namnet. Det gjordes av Thomas Willis som ville få in att de diabetessjukas urin är sött i namnet. Så ser alltså historien bakom sjukdomsnamnet Diabetes Mellitus ut. Det var också Willis som kom fram till att diabetessjuka inte skulle äta kolhydrater och startade den blivande trenden med kolhydratfattiga dieter.
Upptäckten av insulin skapade en radikal förändring
År 1921 kom det stora genombrottet för diabetessjuka. Då upptäcktes insulinet vilket gjorde att man 1922 för första gången framgångsrikt kunde behandla diabetespatienter. Upptäckten och framställningen av insulin satte också stopp för de plågsamma och ofta overksamma behandlingsmetoder man tidigare använt. Behandlingarna gick då ut på att med diverse dieter hålla blodsockret någorlunda i balans. Bland dem fanns rent felaktiga kostråd som att äta socker, men också svält- och fettdiet.
Svält- och fettdieter
Svältdieten skapades av den amerikanske läkaren och forskaren Frederic Allen och gick ut på att patienterna skulle äta så lite mat som möjligt och så lite kolhydrater som möjligt i synnerhet. Fasta ingick i behandlingen och därefter fick patienterna äta en strikt kost tills det var dags att fasta igen på grund av för mycket sockerutsöndring i urinen. En del av patienterna dog av svält, andra hade tur att få livet förlängt med några månader upp till ungefär 3 år.
Alternativet till svältdieten var fettdieten. Även i denna kost var kolhydraterna bannlysta, men för de patienter som följde denna diet var alternativet till svält att äta fett i stora mängder. I Sverige tillämpades denna behandlingsmetod på Lunds lasarett.
Behandling av diabetes sedan 3000 F.K
Att olika dieter kan ha en positiv effekt på diabetespatienter visste redan egyptierna på 3000-talet före Kristus. Läkare och forskare har inte heller övergett de tankegångarna, tvärtom har forskning visat att viss kost är bättre än annan för diabetiker. Men idag har man också tillgång till både insulin och andra mediciner att komplettera behandlingen med för att uppnå optimalt resultat.
Upptäckten av insulinet
Upptäckten av det livsviktiga insulinet tillskrivs idag Frederick Banting, Charles Best, James Collip och John McLeod. Dock var det bara Banting och McLeod som tilldelades nobelpriset 1923 för upptäckten vilket upprörde både Banting och McLeod som valde att dela med sig av priset till sina forskarkollegor. Banting delade med sig till sin forskarassistent Best och McLeod som var Bantings chef gav bort halva sitt pris till James Collip.
Som alltid när det gäller stor forskning bygger resultatet till stor del på andra forskares tidigare upptäckter. Banting och hans forskarkollegor tog vid där andra gått bet och lyckades framställa insulinet. Men utan andra forskares insatser hade man inte ens vetat var i kroppen felet låg.
Som nämnts tidigare hade man redan under antiken och i det gamla egypten och Indien fått upp ögonen för sjukdomen. Men det var inte förrän på slutet av 1800-talet man började förstå vad som orsakade diabetes. Upptäckten gjordes av Joseph Von Mering och Oskar Minowski när de skulle undersöka bukspottskörtelns funktion genom att operera bort den på hundar.
Hundarna började då uppvisa samma symptom som människor med diabetes och på så sätt gjordes den nödvändiga kopplingen mellan bukspottskörteln och diabetes.
Efter Merings och Minowskis upptäckt började forskare föra fram teorier om att cellområdet Langerhans öar som upptäckts flera år tidigare producerade ämnet som kontrollerade blodsockret. En av dessa var läkaren och patologen Eugene Opie som lade märke till att diebetiker hade märkliga förändringar i just det området i bukspottskörteln.
Banting och McLeod arbetade utifrån den teorin och hittade tillslut insulinet, men det var Collip som lyckades utvinna användbart insulin ur bukspottskörteln. Och succéen var total när man för första gången behandlade en diabetessjuk patient med insulin. 14-åriga Leonard Thompson som agerade testperson tillfrisknade direkt och sen tog arbetet med att göra insulin tillgängligt för alla vid. Något som inte dröjde mer än ett par år då läkemedelsverket Eli Lilly tillsammans med upptäckarna tog fram en metod för massframställning av insulin. Än idag är företaget en stor aktör när det kommer till att förse världen med insulin för diabetiker.
Himsworth upptäckte olika sorters diabetes
Förr visste man inte heller att det fanns olika varianter av diabetes. Först 1936 presenterade Sir Harold Himsworth en rapport som visade på två olika patientgrupper med diabetes, något som 1959 kom att utvecklas till att man fastslog att det fanns två olika varianter av diabetes, typ 1 och typ 2.
Första tabletten mot diabetes typ 2
Vid 1942 började arbetet som skulle leda till den första medicinen för typ 2 patienterna, det vi idag kallar för SU-preparat och som innehåller Sulfonylurea. Att det blev en diabetesmedicin berodde egentligen på slumpen. Forskaren Marcel Janbon som arbetade med att behandla Tyfus gav Sulfonylurea till patienterna som uppvisade symptom på lågt blodsocker. Därför började han experimentera på försöksdjur som blev sjuka eller dog av behandlingen och Janbons misstanke skulle snart bekräftas: djurens blodsocker var för lågt. Därmed började han undersöka saken närmre tillsammans med läkaren August Loubatieres. Efter att ha testat medicinen på diabetespatienter och uppnått avsedd effekt fann de att preparatet kunde vara användbart för diabetiker med typ 2 varianten. Idag vet man att Sulfonylurea lurar kroppen att skicka ut mer insulin än normalt och därmed sänks också blodsockret.
Grunden till syntetiskt insulin
Banting och McLeod är inte de enda forskare som fått nobelpris för en upptäckt kopplad till diabetes. 1954 gav nobelkommitéen priset till Frederic Sanger som hade kunnat visa insulinets uppbyggnad, vilket var en nödvändig grund för att man senare skulle kunna börja tillverka syntetiskt insulin 1966.
Kunskap om kroppens celler kan ge nya läkemedel
Idag vet vi också mer om hur kroppen själv hanterar regleringen av blodsocker med hjälp av insulin. 2013 belönades tre forskare som har haft en viktig roll när det kommer till att utveckla denna kunskap. James E Rothman, Randy W Schekeman och Thomas C Südhof fick tillsammans dela på nobelpriset för att ha upptäckt hur cellernas transportsystem fungerar. Det vill säga hur cellerna frisätter olika ämnen, varför de gör det, när de gör det och hur andra celler tillgodogör sig de viktiga ämnena. Detta är viktig kunskap som krävs för att förstå hur det går till när kroppen frisätter och tillgodogör sig insulin i blodet för att sänka blodsockret.
Förhoppningsvis ska denna kunskap i framtiden kunna vara till hjälp i forskningen kring nya läkemedel för diabetiker.
Världsdiabetesdagen
De drabbade av diabetes är alltså inte bortglömda, forskning pågår och Världsdiabetesdagen firas årligen den 14:e november sedan 1991 för att uppmärksamma sjukdomen, insulinets upptäckt, sprida kunskap och informera om att allt fler insjuknar i typ 2 varianten. Sedan 2007 är det också en FN-dag då FN 2006 beslutade att diabetes typ 2 är ett hot mot folkhälsan.
Sista kapitlet i historien om diabetes är därmed med all sannolikhet ännu inte skriven.